Det jag läser nu...

är en MASSA kurslitteratur. Det blir rapporter från skolverket, teorier från Vygotskij, Dewey, Piaget mfl. Men tillskillnad från förra året så har jag faktiskt haft lite, lite utrymmet till det skönlitterärar också.


Dels har jag läst Marjaneh Bakhtiaris Kalla det vad fan du vill. Det var kurslitteratur inom lärarutbildningen för visso, men ändå. Mycket läsvärd, boken är från 2005 så säkert ingen nyhet för er som hinner sluka böcker. För den som inte läst, gör det. Tycker boken utgör en bra röst i samhället angående mångkulturalism, strukturer, normer, fördomar osv.


Bild: lånad från adlibris.com

Just nu försöker jag plöja mig igenom alla böcker som utgör mallen för serien Game of thrones. Författaren heter George RR Martin och jag är inne på bok två av en massa...
För den som uppskattar fantasygenren så kan jag rekommendera dessa, även om man följer serien. Jag har liksom svårt att fastna för andra fantasyböcker efter "Sagan om ringen"-böckerna. De blir lätt pastischer av Tolkiens böcker och jag har svårt för det. Men det gäller inte Martins serie måste jag säga!

Nu blir det att ge sig i kast med kurslitteraturen igen!

Inte för mig....

Nej......det här var ingen bok för mig: Skuggbiblioteket av Mikkel Birkegaard. Luca Campelli äger ett antikvariat och arvtagare till detta är hans vuxne son Jon. Far och son har inte haft kontakt på många år men när fadern dör så tvingas Jon att åter besöka det som en gång varit hans hem. Detta är inte vilket antikvariat som helst, här utspelas det ett krig i en hemlig värld, en värld som Jon till en början ställer sig avvaktande och frågande till.

 Jag lockades av löften om en vacker berättelse om läsning och böcker, vem faller inte för det!? Det fanns även en lockelse med hemliga sällskap men jag tycker inte att handlingen lever upp till mina förväntningar. Karaktärerna, främst Jon, känns inte trovärdiga. Han beskrivs så korrekt och stel i början, som om dessa egenskaper skulle legitimera och befästa sanningshalten i det som komma skall. Som om motsatserna i detta skulle förstärka handlingen på något sätt. Jag anser att författaren skulle ha levt ut det övernaturliga mer, liksom spätt på den delen av boken så hade detta kunnat bli en bok i genren fantasy istället.  Nu känns det som att handlingen pendlar mellan Dan Browns Da Vinci koden och J.K Rowlings Harry Potter (inget ont om nämnda titlar). Det står på baksidan av boken att filmrättigheterna redan är sålda och jag känner spontant att detta blir nog en bättre film än vad det är bok.

Bokcirkel

                                                                                                                                          

Det här är den andra boken vi läst i vår lilla bokcirkel Sirila gentlemäm sökes av Karin Brunk Holmqvist. En charmig bok och jag ångrar inte att jag läst den. Det är kanske inget litterärt mästerverk men en trevlig berättelse. Boken handlar om pensionärerna Alma och Margit som är grannar och lever ensamma i varsitt hus. De har sina dagliga rutiner och livet går sin gilla gång ända till en dag då de båda damerna får veta att deras hus ska rivas och de tvingas flytta! Här kommer en vändpunkt i boken och även i damernas liv och det kommer aldrig att bli sig likt igen. Boken är som sagt charmig, och i alla fall mina fördomar, ställs till svars, samtidigt som det är lite stereotypa personligheter som beskrivs stundom. Kanske är det en generationsfråga? Men jag vill inte tro att alla pensionärer som passerat 75 är på samma sätt? I och med mina fördomar då, händer det lite oväntade saker i boken som säkert är tänkta att vara humoristiska men det når aldrig fram riktigt. Det här hade kunnat vara en lättsam deckare i Agatha Christie anda, som en av mina läsande vänner uttryckte sig, eller varför inte som Jessica Fletcher i Mord och inga visor? Vi hade samma åsikter även gällande denna bok, en helt ok bok, läsvärd, kanske som åka-tåg-bok eller semesterbok?

Årets bästa bok?

Senast lästa boken är En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie och den är sååå bra! Måste rekommendera den här boken. Jag var fast vi första meningen. För mig är detta en episk berättelse, kanske inte i ordets rätta mening, men även om berättelsen inte sträcker sig över flera generationer så blir karaktärerna nya individer i och med det krig som de lever i. Adichie´s text flyter bra och det är trots sina nästan 700s en lättläst bok med ett lättillgängligt språk.

Bokens huvudperson skulle jag säga är Ugwu, han kommer till Odim street och sin husbonde när han är i trettonårsåldern. Ugwu´s husbonde heter Odenigbo och är akademiker i staden. Odenigbo är allt annat än Ugwu föreställt sig, han lär sig att läsa och uppskatta litteratur och behandlas mycket bra. Olanna är Husbondens flickvän hon kommer från en välbärgad familj som består av mamma, pappa och en tvillingsyster som heter Kainene. Richard är en vit man från England som har ett förhållande med Kainene. Det är dessa personer som berättelsen kretsar kring och deras relationer, som inte är helt okomplicerade. Mitt uppe i det som kallas livet så blir det alltså inbördeskrig i Nigeria och dessa relationer ställs inför ännu hårdare prövningar.

En mycket kort sammanfattning av denna underbara bok, läs den om du inte redan gjort det!

Just nu....

Jag läser och läser, kämpar på för att ta mig igenom de böcker som ligger och väntar på nattduksbordet, vilket i och för sig är mer ett nöje än en kamp. Den bok som känns mest spännande just nu är En halv gul sol mycket bra läsning! Jag ska ta mig igenom Rosen på tistelön och Den mörka materian del II, Den skarpa eggen den förstnämnda lockar sådär just nu....Men jag ska, ska läsa ut den bara för att....Det måste göras plats i bokhögen för i dagarna ska en ny bok inledas.
 Det är dags för bokcirkeln att starta och jag kunde inte vara med sist så ser fram emot detta! Boken som ska läsas och begrundas är Mary Ann Shaffer´s Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, kanske den krångligaste titeln på länge...
Jag gillar tanken på att skriva i brevväxlingform, pratade om brev (i pappersform) senast i fredags, på jobbet. Det är ju en viss känsla att öppna brevlådan och finna ett brev adresserat till mig, det är däremot inte så spännande att ha ett nytt mail i inboxen. Kanske ska man ta och plocka upp denna tradition? Jag kommer ihåg när jag var liten och letade nya brevkompisar i Bamsetidningen bla. Gör barn det idag?  Det är, i vilket fall som helst, en konst att skriva underhållande brev och det ska bli spännande att börja läsa denna bok.

Senaste utläsat boken är Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon. Det är lite böckernas film noir över det hela. Jag vet egentligen inte riktigt vilken genre boken ska placeras i, Svenska dagbladet har skrivit deckare på baksidan, jag håller inte riktigt med. Det här är en berättelse som snårar sig igenom både politik, historia och kärlek. Deckare är, i mitt tycke, en alltför enkel epitet att ge denna bok.

Vi presenteras för 10 åriga Daniel i bokens början. Han och hans far är påväg till de bortglömda böckernas gravkammare och med en sådan inledning är man ju fast! Detta besök i gravkammaren beskrivs mycket högtidligt och man förstår att det är något utöver det vanliga. I denna hemliga kammare finner Daniel den bok som berättelsen kommer att handla om. Det är inte vilken bok som helst utan den väcker till liv en historia som många människor har del i och allt vävs samman i en snårig berättelse med Barcelona som bakgrund.

Det är en fantastisk miljö som beskrivs i boken och staden blir verklig när jag läser. Väldigt fina beskrivningar och tidsenliga inslag som hattmakeriet och antikvariatet, det ger ett romantiskt dis över texten och jag riktigt känner att jag flyttas tillbaka till 1945.
Daniels naiva, pojkaktiga och charmigt gammeldags förälskelse bidrar också till den genuint sköna känslan av dåtid.

Jag kan varmt rekommendera denna bok. Ska jag säga något negativt så anser jag att slutet inte höll samma höga klass som resten av boken. Författaren har gjort ett sådant bra jobb till 99% och byggt upp sin berättelse så kompakt och med så många inslag att när slutet presenterades kändes det lite snöpligt....Trots det: läs den! Jag bär med mig ett intryck av boken fortfarande och det är nästan två veckor sedan jag läste ut den.