”Det
där som nästan kväver dig är en känsla av utsatthet, en hemlängtan, en
frustration över att aldrig bli sedd som en individ, utan som en representant
för det färgrika, primitiva AFRIKA”.
Jag är mycket förtjust i Adichie och denna samling
med noveller gjorde mig inte besviken. Det är en blandning berättelser där det
som skiner igenom är hur västvärlden och dess inflytande ligger som ett lock
över de länder som har det sämre ställt. Det gäller inte bara det ekonomiska
utan även kulturen. Normen är som bekant att den västerländska kulturen är
mallen och det rätta. Det som avviker kan på sin höjd betraktas som exotiskt
men aldrig lika bra. Författaren lyckas gång på gång sätta fingret på detta
fenomen i sina noveller.
Det går inte att läsa dessa berättelser utan att
få begreppet postkolonialism på tungan. Det intressanta är att Adichie lyckas
fånga ögonblick där huvudpersonen vänder postkolonialismen mot sig själv. Ett
exempel är den blivande läkaren Dave, i novellen ”Äktenskapsarrangörerna”, som
inte längre kallar sig för sitt nigerianska namn. Inte heller talar han sitt
modersmål, han har till fullo tagit till sig den amerikanska kulturen. Men är
det ett sätt att få tillgång till det nya landet eller är det en känsla av att
ursprungskulturen är underlägsen den nya, västerländska?
Jag finner ämnen som postkolonialism oerhört
intressant. Adichie lyckas med sin litteratur att både sätta fingret på
problemet med att Afrikansk kultur klumpas ihop till en helhet och även ge
hennes hemland en egen berättelse, hon lyfter fram Nigeria. Samtidigt
innehåller novellerna universella saker som brist på jämställdhet men även
identitetsfrågor.
Novellsamlingen får 5 av 5 poäng av mig. Min
favoritnovell i samlingen är samma som boktiteln Det där som nästan kväver dig.
Karaktäristiskt citat: ”Nwamgba skämdes för sin son, irriterade sig på hans fru, deras
upphöjda liv där de behandlade icke-kristna som om de hade smittkoppor väckte
hennes ilska…” (s.222-223)
ISBN978-91-0-012392-5
ScandBookAB, Falun 2011
Adlibris Bokus cdon
