”Hon
gick till en läkare. Och trots att hon kryssade för »Ja« för alla symptomen på
formuläret läkaren gett henne, vägrade hon acceptera diagnosen panikångest för
det var något som bara drabbade amerikaner. Ingen i Kinshasa fick panikångest.
Det var inte det att man kallade det för något annat, det kallades helt enkelt
ingenting överhuvudtaget. Började saker existera först när man gav dem ett
namn?” (s.198).
Jag
är ju väldigt förtjust i Adichie, det ska sägas innan jag skriver ned resten av
recensionen. Det här är väldigt, väldigt bra! Inte bra på det sättet att
karaktärerna går att djupanalyseras och hitta flera nivåer av – tvärtom – det är
rakt på sak och inga ”krusiduller”.
Ifemelu
är den person som boken i huvudsak kretsar runt. Hon är en person som målas upp
som rak och okomplicerad i början av boken. Ifemelu och Obinze inleder ett
förhållande. När Ifemelu flyttar över till Amerika för att jobba och studera så
har de två ett distansförhållande. En stor del av boken handlar om kärleken
mellan Ifemelu och Obinze och Adichie lyckas med att hålla det lagom
komplicerat och intressant genom hela berättelsen.
Mycket
av bokens innehåll handlar om att vara svart i Amerika. I ett stycke så säger
huvudkaraktären att hon blev svart när hon flyttade till Amerika, innan i
Nigeria var hon inte det. Likaså görs historiska paralleller genom att
författaren lyfter in skillnaden mellan att leva i Nigeria på 1950-talet och
att vara svart i USA under samma tidsperiod. Här diskuteras rättigheter som medborgarna
i de respektive länderna hade. Jag gillar att Ifemelu driver en blogg där hon
diskuterar rasfrågor. Det är elegant löst av författarinnan att få in det här
viktiga ämnet i boken och på samma gång få en samtida, modern klang i boken.
Jag
gillar hur Adichie problematiserar hur det är att återvända till hemlandet
efter att ha spenderat 10-15 år i ett västerländskt land. Ifemelu är tacksam
över att hon med enkelhet kan återvända till USA om hon så vill.
Det
finns många aspekter i handlingen som bara är så bra. Jag kan tänka mig att den
här boken skulle fungera som ett diskussionsunderlag för åtminstone
högstadieelever om de livsfrågor som berörs i boken. Jag tänker på Marjaneh Bakhtiaris
Kalla det vad fan du vill när jag
läser Americanah. Det går att finna
ingångar till diskussioner om samhället/världen i båda böckerna.
Återigen
lyckas Adichie skriva på ett lättsamt sätt om så viktiga ämnen. Hon lyfter fram
detaljer som blir självklara när jag läser dem och sätter huvudet på spiken
gång på gång. Läs, läs, läs om du inte gjort det. Denna bok får betyg 5 av 5.
Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie
Tryck ScandBook AB, Falun 2013
Adlibris Bokus cdon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar